Första byggåret november 2009-november 2010

Vad blir det på ett år?

Eftersom den egentliga byggstarten skedde för ungefär ett år sen tänker jag här göra en liten summering med reflektioner kring vad som hänt under året som gått.

Det första stora arbetet var mallstativet. Att se skrovets form växa fram som jättelika revben var onekligen intressant. Visserligen har vi en modell på båten, men att nu få se hur stort det hela skulle bli ingav en del respekt.

Under jul/nyår var det så dags att klä spantmallarna med divinycellribbor. Det gick ganska lätt när vi hjälptes åt. När sen alla spiken tagits bort, som höll ihop ribborna innan "limspacklet" härdat, blev formen på skrovet riktigt tydligt. Efter detta skulle alltihop slipas jämnt och fint. Divinycellen är lättslipad så det gick ganska snabbt att få det fint.

En annan del av båten som också fick se dagens ljus under jul/nyår var akterspegeln, som plastades för sig. Ni som följt bygget minns säkert att det fick bli två eftersom den första härdade ifrån J-O när han i byggivern trodde sig hinna med att fixa den själv...
Skrovets utsida blev så småningom plastat. Det tog en arbetsdag för 4-5 personer att få det gjort. Sen vidtog spackling och slipning. DET VAR DRYGT! J-O fick slita mycket själv med det, men fick lite hjälp av vår son Joel emellanåt. När ytan var OK hjälpte Joel oss med att spruta på spackel, som sen slipades, och grundfärg när det var riktigt jämnt och fint. Bottnen, under vattenlinjen, fick fyra lager epoxy. I början av juni var hela utsidan klar.

Eftersom lokalen är ganska liten var det svårt att få något bra perspektiv för att se helheten av skrovet. Dessutom låg det ju upp och ner vilket inte gjorde saken bättre. Därför var det med stor förväntan vi såg fram emot vändningen av skrovet. Dels för att få se båten på rätt köl men också att få se den från lite avstånd för att se proportionerna. Så i slutet på juni, en riktigt varm dag, var det så dags för vändningen. J-Os teori om hur det hela skulle gå till fungerade! Allt gick väl även om en del tyckte att det knakade för mycket...Vi firade detta kapitel med "bubbelvin" och snittar.

Tyvärr var vi inte kloka nog att göra lokalens takhöjd tillräcklig för hela byggprocessen från början så J-O fick lägga åtskilliga timmar på att ändra takhöjden. Det lilla utbygget, som från början var byggt av halmbalar med anskrämliga presenningar på utsidan mot väta, blev nygjort under sommaren. Det blev också ett både högt och brett fönster i ena väggen så småningom. Det blev ett rejält lyft inte bara takhöjdsmässigt utan också rent estetiskt!

Kölpluggen i divinycell kom nu till användning också. Vi gjöt en betongform runt den i två halvor i två omgångar. Det mest spännande med det blev när vi skulle mäta innervolymen i formen. Betonghalvora sattes samman och J-O började fylla på vatten med en spann som han trodde rymde tio liter. När formen var full stämde volymen inte med planerna på hur mycket kölen skulle väga färdig i bly. Nån veckas funderande över hur han skulle lösa det problemet gjorde att han till slut bestämde sig för att kontrollmäta spannen. Då visade det sig att den inte rymde exakt tio liter. En ny beräkning och lugnet lägrade sig - det stämde med beräkningarna!

Under sommaren har det inte blivit så mycket praktiskt jobbat på bygget eftersom vi är alldeles för glada för att ta oss ut med vår gamla trotjänare H 35:an Vindfamne. Så från sjösättning till upptagning har vi varit ute med henne de flesta helger och dessutom tre veckor fördelade på två tillfällen. Men när väl H 35:an kommit upp på land och blivit höstrustad var det dags att komma igång igen.
Det innebar förberedelser för att plasta insidan av skrovet. En del av förberedelserna var att mäta så att skrovet står helt rakt och dessutom stabilisera det i rätt läge så det inte rör sig. En del material skulle också införskaffas. Insidan slipades slät och fin och städades ur grundligt. Efter en dags idogt arbete för 4 personer var så insidan också plastad. Ja, det är lite småpul kvar runt kölficka och roderskädda.

På frågan i rubriken kan vi nu svara såhär:
Vi hann göra ett skrov och en kölform detta året!

Men det krävs då och då mer än oss två ,Ann och Jan-Olof, för att få saker gjorda. Det gäller att ha goda vänner och bekanta som är villiga hjälpa till både med det ena och det andra. Så ett stort TACK till alla som hjälpt oss. Utan er hade det inte blivit något av bygget!

Senaste kommentarer

29.05 | 06:15

Gulligt!

Ann

...
28.05 | 16:40

Ikväll blir det barn dop.
”Skorpan” få bli dinge till storbåten ”CheXet”

Sååååå fyndigt.
Ja kanske inte😀😀

Peter o Malin

...
28.05 | 16:14

Trevligt att du kom förbi och peppade lite!

Ann

...
28.05 | 13:47

Tack för besöket i lördags.
Åter igen imponerande bygge.
Nu e de nära Jan Olof, kämpa på så blir detta en fantastisk båt.

Tack för Er hjälp med "Dingen"!!

/ P

...